Har inte skrivit här på jättelänge nu. Men blir så att jag drar igång igen å blogga när man ändå är sjukskriven och det är jag ju nu igen. Denna gång med en handled som var helt av. Förstår inte vilken jävla otur jag ska ha jämt. Varför ska jag behöva stå ut med såhär mycket år efter år efter år. När ska det ta slut?
Hur mycket ska jag behöva tåla. Det känns som att mitt liv är bara en stor börda, mitt liv kommer att se ut såhär föralltid. Tills jag ligger i graven. Kan man ha mer otur än mig. Känns som jag är skyldig till att ha ett sånt liv, med olyckor efter olyckor. Men är ju van vid sjukhus och allt därtill nu så det är min vardag kan man säga. Har ju bott på sjukhus mer än halva mitt liv nu.
Kommer aldrig få ha ett lugnt och skönt liv. Alltid ska det vara något. Men har mig själv att skylla denna gång. Jag var onykter och ramlade baklänges , slog i huvudet, tog emot mig med vänsterhanden och då knäckte det till. Sen svullnade hela handen upp direkt. Jag kommer ihåg att det sköljde över ansiktet när jag hade ramlat, precis som att allt blod ramlade ner från hjärnan, svårt att förklara, men äckligt kändes det. Jag kommer ihåg att jag sa att vi inte skulle åka till akuten, men dom andra övertalade mig, för det svullnade bara mer å mer. kl 4 på söndagsmorgonen kom jag dit och åkte hem kl16 på eftermiddagen. Handen var helt av och dom kunde inte göra något, utan jag var tvungen att få en operation med en platta inopererad, eftersom mina ben i handen var söndertrasade totalt. Så nu har jag en platta i handen, dom operera mig nu i torsdags. Känns mycket bättre nu än innan för då kände jag benen skava så fort jag rörde armen. Så nu får jag ha gips till sista juni, sen ska jag få en skena ist, det ska bli skönare, för då kan jag använda handen lite bättre.
Ska strax bege mig mot jobbet och hälsa på ett par timmar. Blir knäpp av att gå hemma bara. Jag ska ha hand om alla dokument och listor, för det kan jag arbeta med just nu. Så jag är glad för det lilla. Kommer nog fortsätta skriva här nu när jag ändå är hemma o har tid. Behöver skriva av mig å få ur mig mina tankar.
Hur mycket ska jag behöva tåla. Det känns som att mitt liv är bara en stor börda, mitt liv kommer att se ut såhär föralltid. Tills jag ligger i graven. Kan man ha mer otur än mig. Känns som jag är skyldig till att ha ett sånt liv, med olyckor efter olyckor. Men är ju van vid sjukhus och allt därtill nu så det är min vardag kan man säga. Har ju bott på sjukhus mer än halva mitt liv nu.
Kommer aldrig få ha ett lugnt och skönt liv. Alltid ska det vara något. Men har mig själv att skylla denna gång. Jag var onykter och ramlade baklänges , slog i huvudet, tog emot mig med vänsterhanden och då knäckte det till. Sen svullnade hela handen upp direkt. Jag kommer ihåg att det sköljde över ansiktet när jag hade ramlat, precis som att allt blod ramlade ner från hjärnan, svårt att förklara, men äckligt kändes det. Jag kommer ihåg att jag sa att vi inte skulle åka till akuten, men dom andra övertalade mig, för det svullnade bara mer å mer. kl 4 på söndagsmorgonen kom jag dit och åkte hem kl16 på eftermiddagen. Handen var helt av och dom kunde inte göra något, utan jag var tvungen att få en operation med en platta inopererad, eftersom mina ben i handen var söndertrasade totalt. Så nu har jag en platta i handen, dom operera mig nu i torsdags. Känns mycket bättre nu än innan för då kände jag benen skava så fort jag rörde armen. Så nu får jag ha gips till sista juni, sen ska jag få en skena ist, det ska bli skönare, för då kan jag använda handen lite bättre.
Ska strax bege mig mot jobbet och hälsa på ett par timmar. Blir knäpp av att gå hemma bara. Jag ska ha hand om alla dokument och listor, för det kan jag arbeta med just nu. Så jag är glad för det lilla. Kommer nog fortsätta skriva här nu när jag ändå är hemma o har tid. Behöver skriva av mig å få ur mig mina tankar.
Kommentera